Автор: Hej, Vi har en ny app!
For att din app amna fortsatta rulla som det ar tankt behover du uppdatera till nyaste versionen. Klicka kungen knappen for att uppdatera!
Om en faktum tycks all medverkande i den debatt som utlostes av Goteborgs-Postens kulturchef Bjorn Werners kronika ifall ratade Tinderman vara overens: Den nya digitala dejtingekonomin har etta, och den har forlorare.
Sydsvenskan
Det ar emellertid en oppen sporja vilka dessa ar – under tiden Werner (GP, 2/1) framhaller de socialt forfordelade mannens sexuella fangel gallande den digitala arenan, har till exempel Expressens Anna Hellgren (13/1) visat kungen att dessa hanar knappt kan sagas vara mer drabbade an kvinnor i lagstatusyrken, snarare tvartom. Det koper forstas inte bara om tillgangen till sex, utan samt ifall vem som i vidare fras gynnas fran strukturerna, men ej heller i den mer begransade fragan rader nagon samstammighet om orsakssambanden. Nar exempelvis Kristina Hedberg (DN, 6/1) menar att dejtingappar som Tinder ej utfor nagot mer an befaster en redan radande sexuell hierarki, betonar Johan Anderberg (HD-Sydsvenskan, 14/1) att detta enkom ar partiell riktig: Att dejtingapparna ej bara exploaterar ojamlikheten, utan i speciell mening aven skapar den.
Den digitala relationsmarknaden ar, anser Anderberg, plus ett exempel kungen stordriftens hansynslosa logik: exakt som den lokala foretagaren gar omkull nar internethandeln nar byn, sa inneha den snyggaste killen kungen jobbet inte langre sa ofta att ejakulera med, alldenstund hans konkurrenter nu ar – som minst – all andra man i hela stan.
Anderbergs iakttagelse av hur kapitalismens utslagningsmekanismer verkar samt pa mansklig niva ar forstas fullsatt giltig – men sjalv betvivlar att den ar till fyllest djupgaende. Att den digitala kulturen paverkar vara leva genom hur vi rangordnas fran dess algoritmer ar molnfritt, men den paverkar oss i minst lika gall grad genom sin forskjutning fran hur vi uppfattar oss sjalva och varandra. Den dynamik som kannetecknar Tinder ar densamma som praglar den digitala existensen i stort: jaget konstrueras aktivt genom preferenser och aktiviteter, relationer fortingligas och anvands som identitetsmarkerande tillhorigheter och kommunikation sker bara i former som medger total kontroll. Den enda skillnaden ar att drivkrafterna gjorts mer explicita: Jag framstaller inte enkom karna jag, utan jag gor det i det uttalade syftet att det ska bli alskat.
Gallande likadan stig som jaget pa jakt efter karlek tvingas foreta sig till ett saljbart foremal, riktar det ocksa en motsvarande konsumistisk ogonkast mot sin omvarld: ”Aldrig”, skriver tekniksociologen Sherry Turkle apropa den digitala dejtingkulturen, ”har det besta lattare att klura pa potentiella romantiska partners som varor tillgangliga i overflod”. Och det ar har sjalv antagande att den kapitalistiska logiken nar djupare an hur sa Anderberg antyder, gallande ett metod som paminner ifall baksida av underben serietecknaren leva Stromquist skildrar i sin ”Den rodaste rosen slar ut”: Den andre upphor att besta fangslande som genuint annan, och far sin av vikt enbart i kraft fran att ge jaget bekraftelse, ett identitetsbyggande attribut bland flera.
De algoritmer som bedomer anvandarens varde utifran vardet hos de anvandare som tycker om henne, far med andra ord djupare konsekvenser an vilken karlekstorstande ansikte som dyker upp pa var monitor harnast: Den tycks besta igang ocksa i var egen ande. Vinnaren i denna nya reda blir da, snarare an nagot enskilt befolkningssegment, ett tankesystem – namligen det som villigt spjalkar upp saval den egna personen som den andre till en samling matbara egenskaper, och forhaller sig till relationer som en krasen anvandare.
En annan forfragan som ar vard att uppehalla sig vid ar den ifall attraktionskraft. Om det nu finns vissa grupper som gynnas kungen andras bekostnad gallande en digitaliserad dejtingma personer som skulle ha gynnats i all fall? Ett tankevackande replik finns att inbringa i den amerikanske biologens Richard O Prums aktuella ”Skonhetens evolution”, dar forfattaren aterger forskning ifall va som uppfattas som tilldragande. Det visar sig att bedomningen av attraktivitet sker i flertal moment, och vanligtvis med direkt motsatt utfall.
Intill en forsta ytlig visuell studie – svajpa hoger eller vanster – tenderar skonheten att besta mer eller mindre saklig, i den bemarkelse att de flesta folk ar overens om hur sa som ska uppfattas som attraktivt. Men, och detta ar det intressanta: Vid mer komplext socialt samspel omprovas detta forsta intryck gallande subjektiva grunder, med resultatet att asikterna gar atskils kungen ett slumpmassigt fordelat fason. Fran det skalet, anger forskarna, ar det mojligt ”for uppemot allihopa att ha relationer dar bada parterna uppfattar varandra som unikt begarliga”.
Vilken ganska fran attraktion som ar gangbar kungen Tinder borde besta uppenbart, och i denna mening inneha Anderberg fullstandigt riktigt, kanske till och med mer riktigt an han anar, pro i den digitala dejtingvarlden gynnas den klassiska skonheten ej bara av databolagens algoritmer, utan fran deras vaxelspel med var udda evolutionara programmering. Men verkligt oroande blir detta forst nar man lamnar svajpandet darhan och betraktar den mer overgripande framatskridande som pagar runt oss, i vilken realitet kvinnor Amerikansk, hangiven mansklig narvaro i allt hogre grad ersatts med digital inte narvarande.
I Genom att tomma det manskliga sociala samspelet gallande det satt som nu sker, riskerar vi med andra ord att tomma ocksa mojligheten till realitet djup foralskelse, och till en attraktion som nar djupare an till en schematisk kritik av estetisk symmetri. Till en lusta som tar kroppen i besittning, men som i viss mening harror fran sjalen: och finns det nagot som kan laka den till kvantifierbarhet styckade kottkropp som vi latit oss sjalva forvandlas till, sa ar det gott en sadan.
Anderberg aterger en passage ur den franske forfattaren Michel Houellebecqs senaste bok ”Serotonin” for att illustrera sin tes att sexuell tillfredsstallelse i och med den digitala revolutionen riskerar att bli en forman forbehallen en snav elit. Jag tanker sjalv snarare pa ett citat klocka romanen ”Elementarpartiklarna”, skriven fjarran framfor dejtingapparnas intag, om hur samtidens manniska gjort det romantiska umganget till en fritidssyssla, en sorts noje i vantan gallande ett kommande avromantiserat fornuftsaktenskap, till i princip jambordig delar bestaende av sexuell och narcissistisk tillfredsstallelse. ”Naturligtvis”, konstaterar forfattaren, ”har hon kungen sa vis franhant sig all chans till lycka.”
